Panikångest, vad är det? Hur blir man av med panikångest?

Vad är panikångest? Hur hanterar man det?

Alla ångestsyndrom även, panikångestsyndrom, innebär att du upplever någon form av oro och ångest. Att ha ångest betyder att du får känslor som rädsla, oro, stress och upprördhet i många olika situationer. Situationer där de flesta andra inte skulle reagera alls. Din hjärna startar kroppens automatiska flyktprogram fast det inte finns något att fly från. När kroppen går in i flytläge uppstår en massa fysiska symtom. Det kan göra att du tror att du är sjuka fast de inte är något fel alls. Kanske tror att du håller på att få en hjärtattack. Ibland kan attackerna bli så allvarliga att människor runt omkring reagerar och kör dig till sjukhus i tron om att något är allvarligt fel. Det är först på akuten som läkarna kan konstatera att du är fullt frisk och att det måste röra sig om en panikångestattack. De fysiska symtomen kan vara så påtagliga att även en läkare behöver fundera en stund innan han/hon kan utesluta att det inte är något annat fel än ångest.

panikångest
panikångest

Vilka symtom är vanliga vid panikångest?

Om du får en panikångestattack är det vanligt att du får ett eller flera av följande symtom:

  • Du känner att hjärtat slår ovanligt hårt eller snabbt.
  • Du får svårt att andas eller känner en tyngd över bröstet.
  • Du får ont i magen, mår illa eller känner det som en ”klump” i halsen eller i magen.
  • Du får frossa eller svettas.
  • Du känner dig yr eller svimfärdig.
  • Du känner stickningar eller domningar i händer eller fötter.
  • Du darrar, skakar eller känner dig svag i musklerna.

Att få en panikattack kan kännas mycket obehagligt och skrämmande. Många beskriver det som en känsla av overklighet. Det kan kännas som att du håller på att tappa kontrollen och bli galen eller till och med dö. Det är svårt att hantera en panikattack, men panikångest är inte farligt och det går över av sig själv.

Oftast kommer en panikattack utan att du är beredd och det är inte säkert att du vet varför. Kanske förstår du först inte vad det är. Eftersom det känns så starkt i kroppen, kan det vara svårt att förstå att det har att göra med hur du mår psykiskt. En panikattack kan hålla på i några minuter upp till någon timme, och variera i styrka. Det kan kännas som att ångesten blir starkare och starkare, men efter en stund ökar den inte mer och till slut går den över helt.

panikångest
panikångest

Att våga lita på att man inte är på väg att dö är det svåraste när man har en panikångestattack. Det känns i kroppen som om man var dödligt sjuk. Att då bara våga stå kvar i den känslan och inte bli rädd är en konst som går att lära sig, men det är väldigt svårt.. Efter upplevelsen av en panikattack följer ofta en ihållande rädsla för att den ska återkomma, en så kallad förväntansångest. Denna leder dels till en överdriven bevakning av kroppen då minsta kroppsliga symtom, som tidigare skulle passerat obemärkt uppmärksammas. Eftersom flyktreaktionen utlöses av att hjärnan tror att du är i fara leder denna ökade uppmärksamhet till att hjärnan tror att du är i fara mycket oftare. och så är den negativa spiralen igång. Dels leder rädslan till ett mer eller mindre utbrett undvikandebeteende som innebär att du undviker situationer där det skulle kunna vara svårt eller pinsamt att fly eller söka hjälp.

Sådana ställen kan vara offentliga platser såsom affärer, köer, kommunaltrafik, hos frisören eller ställen som din hjärna tror skulle innebära fara till exempel vid fysisk ansträngning och att fara långt ifrån sjukhus vid rädsla för hjärtfel.

Tillsammans samverkar den överdrivna uppmärksamheten på kroppen och undvikandet till ökad spänning och hotupplevelse vilket banar vägen för nya panikattacker. Det är lätt att tro att det är dessa försiktighetsåtgärder som hindrar den tänkta katastrofen från att inträffa. I och med undvikandet får du aldrig veta att försiktighetsåtgärderna är helt onödiga och istället gör att Panikångesten bara blir värre.

Varför får man panikångest?

Forskarna är inte helt säkra på varför en del människor utvecklar panikångest. En teori är att ärftlighet spelar in. Det finns en ärftlig störning i hjärnan som reglerar det autonoma nervsystemet. Det är den delen av hjärna som styr våra fly eller fäktareflexer. De människor som har ärvt den här störningen har en överkänslighet i den här delen av nervsystemet. De vill helt enkelt fly i långt fler olika situationer än människor utan den funktionsvariationen. När hjärnan upplever att en dödlig fara nalkas sätter den reflexmässigt (du kan alltså inte styra detta med medvetandet) igång olika organ i kroppen. Den tvingar kroppen att öka hjärtrytmen och utsöndra adrenalin t.ex. Det gör den för att du ska kunna springa riktigt fort och länge och komma bort från faran. Överkänsliga människor råkar ut för detta fast det inte finns någon fara på riktigt.

Det finns också en psykologisk faktor som spelar in . Vid hög stressbelastning kan kroppens livsnödvändiga alarmsystem som signalerar fara och manar till flykt, aktiveras av misstag. Om du med förnuftet inte finner någon rimlig anledning till rädslereaktion kan de kroppsliga symtomen till exempel hjärtklappning, yrsel och tryck över bröstet och overklighetskänslan tolkas som att något katastrofalt håller på att inträffa, till exempel att du håller på att svimma, få en hjärtattack eller att du ska göra något okontrollerat, som att kissa på dig eller kräkas. Dessa katastrofala tolkningar av symtomen ger hjärnan nya farofyllda impulser vilka i sin tur spär på rädslereaktionen som snabbt kan eskalera och kulminera i en panikattack. Det blir en ond cirkel. 

panikångest
panikångest

Barn och panikångest.

Även barn och tonåringar kan känna oro eller ångest då och då. Det är helt normalt och hör till livet. Men om oron påverkar vardagsliv och välmående negativt, så kan vuxna behöva kunskap för att hjälpa barnet att övervinna sin oro.

Barns oro förändras med åldern, men två barn i samma ålder kan också oroa sig för helt olika saker. Det mesta av barns oro hör ihop med att växa upp och har en självklar och helt naturlig förklaring.

Vid separation från föräldrarna är det normalt med en reaktion hos barnet, även vid mycket tidig ålder. Oron kan ta olika uttryck beroende på barnets anknytning. Det kan exempelvis klänga mycket på sina föräldrar, hålla de under uppsikt, eller kollapsa i gråt när de ska lämnas på dagis eller en släkting. Denna oro brukar klinga av mellan två och tre års ålder.

Annan vanligt förekommande rädsla och oro är för spädbarn att reagera på starka sensoriska stimuli som höga ljud eller plötsliga lägesförändringar. Småbarn är ofta rädda för mörker, att vara ensamma och för fantasifigurer.

I den lägre skolåldern är barn ofta rädda för djur, att bli skadade, kidnappade och att det ska hända föräldrarna något. Existentiella grubblerier och social rädsla, som att inte duga eller göra bort sig är också vanligt.

Äldre barn och tonåringar oroar sig vanligtvis över hur de ska bemästra sociala situationer, vad kompisar ska tycka eller om sin hälsa, sitt utseende, sin sexuella identitet.

Hantera oro en livskompetens som behöver tränas

Det är viktigt att förstå att de allra flesta barn klarar att hantera sin oro utan särskilt stöd. Barns oro är sällan något som vuxna bör oroa sig för i onödan. Våra liv kantas av situationer som framkallar oro och ångest och barndomen är inget undantag. Tvärtom är det ofta så att barn behöver få känna oro, för att lära sig hantera den på ett bra sätt som vuxen.

Att hantera oro är en livskompetens, och som vuxna och föräldrar är det en balansgång att ge barnen lagom mycket stöd.

Om ett barn även högre upp i åldrarna 7-8 år har svårt med separationer (gråter hysteriskt när man lämnar på skolan t.ex. och har svårt att lugna ner sig kan man börja misstänka att barnet har panikångest. Om barnet drabbas vid två eller fler tillfällen av upplevda andningssvårigheter, skakningar och hjärtklappning brukar man säga att barnet hat utvecklat panikångestsyndrom. Då behöver man vända sig till BUP för att få hjälp.

Här är några saker du som förälder kan göra för att hjälpa ditt barn genom en panikångestattack.

  • Om ditt barn blir orolig och upprörd, håll dig lugn och parata lugnt med barnet tills attacken har gått över.
  • Straffa inte, eller klaga inte på ditt barn om han/hon har misslyckats på ett prov eller har svårt att lära sig vissa saker.
  • Ge ditt barn beröm även för små framsteg.
  • Planera alla moment i förväg. Om ditt barn tycker att det är jobbigt att gå till skolan på morgonen se till att det finns extra gott om tid
  • Berätta för barnets lärare i skolan vad som pågår så att ni kan ha en gemensam strategi om något skulle hända i skolan. Det blir en trygghet både för dig och ditt barn.
  • Mest av allt, se till att finnas där för ditt barn när han hon/vill prata om sin ångest.  Många barn med ångest försöker dölja sina problem för andra för de tror inte att någon kommer att förstå dem.
panikångest
panikångest

Hur behandlar man panikångest?

Psykologisk behandling  

Kognitiv-beteendeterapi (KBT) har visat sig vara en mycket effektiv metod för att behandla Panikångest på relativt kort tid med varaktiga resultat. I behandlingen får patienten lära sig hur kroppsliga reaktioner, tankar och beteenden samverkar för att skapa och hålla  paniken vid liv. För att bli av med panikångestsyndrom är det framför allt kognitiv beteendeterapi (KBT) som hjälper. Hur går KBT till?

Det är vanligt att du och terapeuten tillsammans inleder med en grundläggande beteendeanalys.

Där går ni igenom bakgrunden till varför du har sökt terapi: Vilken sorts person är du? Styrkor och svagheter? Framtidsdrömmar? Mål? Livsvärderingar? Aktuellt problem?

Beteendeanalysen kan i sig ha en terapeutisk effekt, eftersom du får en tydligare bild av din situation och får berätta om din situation för någon som lyssnar. Bara genom att berätta högt om problemen kan göra att men ser dem i ett helt annat ljus. Men det verkliga jobbet sker normalt sett under de senare terapisessionerna. Då går ni in och tittar närmare på enskilda händelseförlopp och analyserar dem i detalj. Sedan kan ni arbeta med att omsätta kunskapen i nya, konkreta beteenden.

ABC analys och panikångest

Du kanske t.ex. märker att du börjar få panikkänslor så fort du ser en buss, och vill ändra på det beteendet.

Då gör ni en så kallad ABC-analys, som skulle kunna se ut så här:

  • Vad hände innan du började få panikkänslor? (Du fick syn på din buss när du skulle åkta hem från jobbet och kände dig diffust orolig.)
  • Vilket beteende ledde det till? ( Du valde att gå hem.)
  • Och vad fick det beteendet för konsekvenser? (Oron minskade.)

Flykten leder alltså till en negativ förstärkning: oron minskar. När det sambandet väl är klarlagt kan ni i stället börja jobba med hur du kan förhålla dig till bussar, vilket är mer konstruktivt.

Automatiska tankefällor

Ett annat viktigt inslag i KBT är att identifiera dina automatiska tankar inför problemet. Ifrågasätta dem och om möjligt omformulera dem till mer gynnsamma varianter. Ni undersöker också om du har gått i några tankefällor. Alltså om din hjärna har fått för sig saker som inte stämmer och hur du ska programmera om hjärnan till att sluta upp med det.

Räkna även med att få så kallade hemläxor: uppgifter där du får prova nya, mer funktionella beteenden som är mer i linje med dina värderingar. En hemläxa i det här fallet skulle kunna vara att vänta kvar vid busshållplatsen tills bussen har kommit fram men inte gå på. Fundera över hur det känns när bussen stannar och dörrarna öppnas. Vad får du för tankar, vad får du för känslor?

En typisk längd på en KBT-behandling är tio till tjugo träffar, eller sessioner, men både kortare och längre behandlingar förekommer. Enkla, tydligt avgränsade problem kan avhjälpas med ett fåtal sessioner. Mer komplexa besvär som pågått under lång tid kan kräva en längre behandling. Enskilda sessioner brukar vara ungefär 45–60 minuter långa.

Enligt en stor genomgång av metastudier (studier av studier) från 2012 finns det starkast stöd för KBT:s effektivitet vid ångestsjukdomar som panikångestsyndrom , somatoforma sjukdomar, bulimi, okontrollerad ilska samt stress.

Du får även lära dig biologiska fakta om rädslereaktionen som är viktiga för att få bort de katastrofala tolkningarna som hjärnan gärna gör alldeles utan att du vill det. Till exempel att rädslereaktionen lägger sig automatiskt efter en stund om du utan något säkerhetsbeteende ( att springa därifrån) stannar kvar i den läskiga situationen. Att man alltså inte kan fastna i paniken och att rädslan inte leder till psykos eller hjärtattack. Du får lära dig vad som händer i kroppen, hur det känns och varför det känns så.  Man får sedan praktisk hjälp med att träna på att känna symptomen som uppstår vid panik så de avdramatiseras. Detta gör man dels genom att med olika tekniker framkalla kroppsliga symtom och dels genom att gradvis konfrontera och stanna kvar i de situationer som brukar framkalla panikattacker (så kallad exponering in vivo). När man väl har fått hjärnan att förstå att det inte är farligt att kroppen känns på ett visst sätt (högre puls, snabbare andning, adrenalin som rusar runt i kroppen, spända muskler) så slutar hjärnan att skicka ”räddsignaler” hela tiden. När ditt medvetande vet vad som händer i kroppen kan ditt medvetande säga till hjärnan ” Jag vet vad det här är, panikångest är inte farligt.” Då stänger hjärnan av flyktreflexen och ångesten försvinner. Första gången en tonåring får mens kan det vara fruktansvärt läskigt om ingen har berättat att det är helt naturligt att det kommer blod en gång i månaden. När tonåringen fått veta detta upphör rädslan och kommer aldrig mer tillbaka.

Till en början kan det vara värdefullt att utsätta sig för ångestframkallande situationer tillsammans med psykologen/terapeuten och terapisessionerna kan då ske till exempel på gågatan, på café, i tunnelbanan eller annat lämpligt ställe där du brukar bli rädd. Med rätt utförd och upprepad exponeringsträning brukar det oftast t gå snabbt att vända den negativa spiralen och du kan sedan fortsätta träningen på egen hand och gradvis utsätta dig för svårare situationer som planeras i samråd med psykologen/terapeuten. Ju mer du tränar desto mer lär sig hjärnan att det inte är farligt och tillslut har den fattat att den ska sluta upp med att starta flyktreflexen stup i kvarten. Kan man inte få hjärnan att sluta upp med att starta flyktreflexen så kan man lära hjärnan att flyktreflexen inte är farlig och inget man behöver vara rädd för. Då kan man strunta i symtomen som uppstår när flyktreflexen kickar in. Ett sätt att träna exponering kan vara att ta med en vän man litar på och känner sig trygg med och åka en hållplats med bussen. Nästa steg blir att klara två hållplatser. Sedan kan vännen åka före och gå av efter tre hållplatser och vänta på dig. Tillslut klarar du att åka bussen från jobbet och hem utan att få panik. Eller så får du panik men kan strunta i den för att du har lärd dig att det inte är farligt.

Många har även god hjälp av att lära sig en avslappningsteknik som de kan använda under exponeringsträningen. Mycket hög ångest och/eller samtidig depression kan göra det svårt att utföra exponeringsträning. Man kan då ha hjälp av att samtidigt behandlas med ett antidepressivt SSRI-preparat (se nedan).

Medicinsk behandling för panikångest

Medicinsk behandling för panikångest bör i möjligaste mån kombineras med Kognitiv Beteendeterapi för annars är det stor risk att ångestproblematiken  återuppstår när du slutar med medicinen. Den medicinska behandlingen av Panikångest domineras av den nya generationens antidepressiva preparat s.k. SSRI-preparat (selektiva serononinåterupptagningshämmare). Hos ångestbenägna individer har man funnit störningar i flödet av signalsubstansen serotonin i hjärnan.

SSRI-preparatens uppgift är att återställa flödet vilket minskar panikkänslorna.

Den första tiden kan den ökande serotoninhalten göra att du mår sämre och till och med får mer ångest. Det är fullt normalt och avtar oftast  inom några veckor. I övrigt så är SSRI-preparaten mycket bättre än de äldre antidepressiva medicinerna, för de har färre biverkningar och de är inte beroendeframkallande.

Det ska dock nämnas att de har en dämpande inverkan på sexlusten vilket kanske inte är så trevligt. Lugnande mediciner så kallade bensodiazepiner, kan på läkares inrådan tas under en kort period men bör i möjligaste mån undvikas eftersom de är så bra på att dämpa ångest att exponeringsträningen blir  verkningslös. Meningen med exponeringsträningen är ju att man ska uppleva ångest och lära sig att stå ut med den och sluta vara rädd för den. Det blir ju svårt om medicinen är så effektiv att ångesten uteblir. Bensodiazepiner är dessutom beroendeframkallande. Det betyder att effekten avtar efter ett tag och att du då måste öka dosen. Det betyder också att det är svårare att sluta med medicinen. Man måste trappa ner läkemedlet successivt under en lång tid.

panikångest
panikångest

Tips på hur man hanterar sin panikångest.

Vad kan jag göra i stunden?

Det bästa är om du kan fortsätta med det du håller på med eller tänkte göra från början, även om du till exempel har hjärtklappning, svettas eller känner dig yr. Träna på att tillåta ångesten att finnas där. Ångest i sig är inte farligt.

Om det känns som om du ska få panikångest, pröva att göra så här:

  • Sätt dig ner eller stå och tryck ner fötterna i marken. Känn efter hur det känns.
  • Försök att andas lugnt. Lägg en hand på magen och känn att den rör sig när du andas
  • Beskriv för dig själv vad som händer just nu i dina tankar och i kroppen.
  • Tillåt dina tankar och känslor att få vara precis som de är. Det du känner är naturliga ångestreaktioner i kroppen.
  • Vänta och känn hur ångesten minskar. Det blir alltid lugnare efter en stund.

Om det känns som att du inte kan få luft, blir yr eller är på väg att svimma kan du ha börjat hyperventilera. Symtomen kan vara mycket obehagliga och beror på att du andas ut mer koldioxid än vanligt. När du börjar andas normalt minskar mängden koldioxid som du andas ut och då brukar den obehagliga känslan gå över. Du kan andas i en plastpåse för att få i dig mer koldioxid eller kupa din hand över näsa och mun.

Du kan börja träna dig på att utsätta dig för situationer som du känner obehag inför eller undviker helt. Gör gärna en lista över situationer som du ordnar i en skala från jätte jobbigt till lite jobbigt. Börja med något som väcker lite lagom obehag. Tag gärna med en vän som du litar på och som du tror kan vara ett bra stöd. Berätta för denne vad du behöver träna på och samtala om hur ni kan försvåra övningarna allteftersom. Om du till exempel vill träna dig i att kunna åka t-bana ensam till arbetet kan du träna genom att vännen åker i en t-bane vagn och du i en annan. Precis som i exemplet med bussen ovan.

Slappna av

Lär dig en avslappningsteknik som du kan använda när du känner dig spänd och ångestfylld. Till exempel finns avslappningsband att köpa på Apoteket. Lär dig andas med lugna, långsamma andetag med magen. Om du känner tendens till att hyperventilera kan du dra ett djupt andetag och hålla andan en liten stund och sedan försöka andas långsamt.

Alternativt kan du sätta händerna som en skål för näsa och mun och andas, på så vis andas du in din egen utandningsluft vilket återställer balansen av koldioxid i blodet och har en lugnande inverkan.

Med våra smarta telefoner följer ju också appar. Det finns en uppsjö av appar som kan användas för att slappna av och träna på att andas. En sådan app kan man alltid ha med sig på bussen eller i tunnelbanan. Då har man något att fokusera på. Dessutom sitter ju alla och stirrar ner i sin mobil numera så du skulle inte väcka någon uppmärksamhet alls.

Mindfulness och meditation blir också alltmer populärt bland de som drabbats av ångest av olika slag. Jag råder dig att prova det. Jag har personligen haft mycket hjälp av det. Här kan du läsa en artikelm om mindfuless och meditation.

1177

På vårdguiden 1177, som är en hemsida på nätet, kan man hitta massor av information om olika sjukdomar, både fysiska och psykiska. 1177 är en hemsida som drivs av landstinget och har som uppgift att ge råd och tips till alla som behöver. Där finns flera sidor som handlar enbart om panikångestsyndrom och andra ångesrelaterade tillstånd. Där kan man hitta information om hur man söker vård, var man söker vård, samt vilken vård som rekommenderas vid just panikångest. Hemsidan är inte så uttömmande utan kan mer ses som en översikt. Den är dock bra på att lotsa människor vidare till mer specifika sidor på nätet.

Där finns också information om alla andra psykiska sjukdomar som är nära besläktade med panikångest t.ex. agorafobi och social fobi. Där finns även information om hur man behandlar panikångest på bästa sätt samt länkar till internetsidor där du kan få självhjälp via KBT terapi. Är man nyfiken på viken medicin som brukar användas vid panikångestsyndrom finns information om det också på 1177.

Råd till närstående

Det kan vara skrämmande att uppleva när någon får panikångest. Du kan själv bli rädd och ha svårt att veta vad du ska göra. Att känna sig maktlös inför sin närståendes problem är en plågsam känsla. En bra start är att skaffa sig så mycket kunskap som möjligt om panikångest. Det kan göra att det blir lättare att stötta den som mår dåligt. Om du vet vad det handlar om behöver du inte bli rädd själv och din lugna närvaro kan göra susen för den som upplever en panikattack. Om du är lugn känner den andra personen det och då går attacken över fortare. ”Varför ska jag fly? Min kompis står ju här och han/hon flyr inte. Då finns det kanske ingen fara ändå?”

Ibland kan du också behöva uppmuntra den som har Panikångest att söka professionell hjälp. Om du har läst på själv är det lättare att rekommendera rätt hjälp. Den som är mitt uppe i en sjukdom kan ha svårt att hitta rätt vårdgivare på egen hand. Du kan också få värdefullt stöd från andra i samma situation, till exempel i en stödorganisation som Svenska Ångestsyndromsällskapet, ÅSS.

Det kan vara skönt att veta att man inte är ensam. Hos Svenska Ångestsyndromsällskapet finns också massor av bra information om ångest och andra ångestrelaterade sjukdomar. Det finns också sidor som handlar om andra,  mer specifika, fobier som klaustrofobi. Det är lätt att hitta vårdgivare på internet som behandlar människor med panikångestsyndrom. Det finns både privata aktörer och specialister inom landstinget. Inom landstinget gäller vanlig patientavgift men söker man till en privat vårdgivare får man räkna med att varje tillfälle ni träffas kostar ca 800kr.

Panikångest är kroppens sätt att säga att du är i uppenbar fara och behöver fly för livet. Panikångest är en naturlig reaktion som har hjälpt oss att överleva från grottmänniskor till idag. Grottmänniskorna behövde reaktionen för att kunna fly från rovdjur och andra faror. I dag är vi väldigt sällan hotade av rovdjur. De flesta av oss hamnar aldrig i någon livsfarlig situation så länge vi lever. Men våra hjärnor kan fortfarande tro att vi är i livsfara i olika situationer. En del människor har dessutom ett överkänsligt fly eller fäkta system som gör att hjärnan slår på adrenalinet stup i kvarten utan anledning. Då kan man utvecklat panikångestsyndrom. Panikångest går att bota med KBT-terapi och medicin i kombination eller med enbart KBT-terapi. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är skamligt att ha panikångest n. Man är inte knäpp i huvudet eller efterbliven. Man har helt enkelt fått en kemisk obalans i kroppen som går att rätta till. Man kan göra det själv genom att ändra sitt sätt att tänka och tvinga kroppen att kontrollera sig själv. Ibland fungerar det inte helt och då behöver man medicin ihop med den psykologiska behandlingen. Det är inte konstigare än att en del diabetespatienter kan hålla sin diabetes i schack men ändrad kost och mycket motion, medan andra behöver insulin utöver detta.   Det är ett svårt och tufft jobb att bli frisk från panikångest men det är fullt genomförbart. Många som drabbas av panikångest blir helt symtomfria med rätt hjälp och mycket viljestyrka.